PROFILPELAJAR.COM

Alfred Petrén
	Alfred Petrén
Född	17 mars 1867; Husie församling, Sverige
Död	27 februari 1964 (96 år); Kungsholmen, Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Politiker, psykiater
Befattning
	Förstakammarledamot, Dalarnas läns valkrets (1912–1935)
Arbetsgivare	Uppsala universitet; Karolinska Institutet
Politiskt parti
	Socialdemokraterna
Barn	Ture Petrén (f. 1902)
Föräldrar	Edvard Petrén
Släktingar	Thure Petrén (syskon); Edvard Petrén (syskon); Karl Petrén (syskon); Bror Petrén (syskon); Jakob Petrén (syskon); Gustaf Petrén (syskon); Viktor Petrén (syskon); Ebbe Petrén (syskon); Louise Petrén-Overton (syskon)
Namnteckning
	Redigera Wikidata

Daniel Alfred Petrén, född 17 mars 1867 i Husie socken i Skåne, död 27 februari 1964 i Stockholm, var en svensk psykiater och socialdemokratisk politiker.

Biografi

Petrén var son till kyrkoherden Edvard Petrén (1825–1901) och Charlotta Göransson (1838–1894) och bror till Thure, Edvard, Karl, Bror, Jakob, Gustaf, Viktor, Ebbe och Louise Petrén. Han var från 1898 gift med Märta Kylander (1878–1959) och blev i äktenskapet med henne far till Kristina (1899–2000), Ture (1902–1976), Gertrud (1909–1978) och Märit Petrén (1916–2018). Han var dessutom svärfar till Karl-Erik Hogeman.

Utbildning och karriär

Petrén blev 1894 efter studier i Lund medicine licentiat, 1908 medicine doktor vid Karolinska institutet och var 1909–1918 docent där. Han var underläkare vid Lunds asyl 1894–1895, biträdande läkare vid Vadstena hospital och asyl 1895–1905, tillförordnad asylläkare vid Uppsala asyl 1902–1904, amanuens i Medicinalstyrelsen 1905–1909, biträdande läkare vid Stockholms hospital 1905–1909, tillförordnad inspektör för Sigtuna sjukhem 1905–1909 och överläkare vid Säters hospital från 1910.^[4]

Enligt Ola Larsmo var Petrén ursprungligen orienterad runt sociala orsaksförklaringar till mentala problem, men en omsvängning skedde runt år 1909 vid bildandet av Svenska sällskapet för rashygien där både Petrén och Herman Lundborg var medlemmar. Efter denna punkt började Petrén att alltmer orientera sitt tänkande efter den europeiska rasbiologiska idévärlden.^[5] Kerstin Färm beskriver stämningen dessa år så att den politiska synen på det som kallats idioti och nu började kallas sinnesslöhet "ses inte längre som i första hand ett pedagogiskt projekt utan som ett socialt, medicinskt och moraliskt problem".^[6]

Under åren 1909–1924 var han överinspektör för sinnessjukvården i Sverige. Han blev 1924 hospitalsläkare av första klassen vid Stockholms hospital och tilldelades professors namn. Under åren 1929–1932 var han professor i psykiatri i Uppsala och 1932–1938 inspektör för sinnesslövården. Han var aktiv vid utarbetandet av 1929 års sinnessjuklag och drivande politiker för genomförandet av 1934 års steriliseringslagstiftning, vilket medgav utförande av tvångssterilisering på sinnessjuka. Det var på initiativ av Petrén som en rad sinnessjukhus och sinnesslöanstalter inrättades i militärkaserner som stod tomma till följd av 1925 års försvarsbeslut, till exempel Vipeholm i Lund.^{[källa behövs]} Han författade över 300 skrifter om sinnessjuk-, sinnesslö- och alkoholistvård.

Alfred Petrén var 1912–1935 riksdagsledamot av första kammaren. Han tillhörde ursprungligen "det liberala lägret" men övertalades enligt Erik Palmstierna att istället kandidera för Socialdemokraterna.^[7] Han var även känd som en av nykterhetsrörelsens banérförare och höll en mängd föredrag kring ämnet nykterhet runt om i Sverige. Han blev 1905 ledamot i Svenska Läkarnes Nykterhetsförening och 1916 satt Petrén i ledningen för den nybildade nykterhetsnämnden i Stockholm, där riktlinjerna för nykterhetsvården skulle komma att bli gällande även i övriga Sverige. Petrén deltog 1920 i författandet av en riksdagsmotion, vilken senare bidrog till grundandet av Statens institutet för rasbiologi 1922.^[8] Petrén motionerade även 1924 om ökade anslag till institutet.^[9]

Han erhöll Illis quorum 12:e storleken 1937.^[10] Makarna Petrén är begravda på Brunnby kyrkogård.^[11]

Bibliografi i urval

Studier öfver paranoia quærulans (1904)
En analys af cirka 800 fall af kronisk sinnessjukdom jämte granskning af vår officiella psykiatriska nomenklatur (1904-05)
Über Spätheilung von Psychosen. Eine monographische Studie (1908)
Om behofvet af fängelsehospital (1908)
Om organiserad och under regelbunden sakkunnig kontroll stående familjevård af sinnessjuka och sinnesslöa (1909)
Till frågan om kriminella och farliga sinnessjukas behandling (i "Hygiea", 1909)
Den sinnessjuke och samhället (1913)
Grunddragen av sinnesslövårdens utveckling i Sverige (1916)
Om alkoholistvård (Svenska fattigvårdsförbundets skriftserie 19, 1918)
Betänkande rörande upprättandet av uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa (Sinnesslövårdssakkunniges betänkande 1921)
Betänkande med förslag till lag om vård av sinnessjuka (Sinnessjukvårdssakkunniges betänkande 1923)
De psykiska rubbningarnas betydelse för brottsligheten (1925)
Fångvårdens sinnessjukavdelningar tillkommande uppgifter (1927)
Betänkande med förslag rörande ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla) (Sinnesslövårdssakkunnigas betänkande 2, 1927)
Om förhållandet mellan straff och alkoholistvård (i "Nordisk Tidsskrift for Strafferet", 1928)
Steriliseringsfrågan ur rashygienisk och social synpunkt: Några reflektioner i anledning av det framlagda förslaget till steriliseringslag (1930)
Redogörelse för betänkandet med förslag till steriliseringslag (i "Svenska läkaresällskapets förhandlingar" 1930)
Om tillämpningen av alkoholistlagen särskilt från läkarsynpunkt (Meddelanden från Svenska läkarnas nykterhetsförening, 1934)
Åtgärder för bekämpande av homosexualitetens samhällsfarliga yttringar (Statens offentliga utredningar, 1941:3)
Strafflagberedningens utlåtande med förslag till lagstiftning angående åtgärder mot homosexualitetens samhällsfarliga yttringar (1941)
Om behovet av samarbete mellan sjukhusen och alkoholistvården (1942)
Betänkande rörande sinnesslövårdens organisation med hänsyn till erforderliga åtgärder för beredande av skolundervisning åt bildbara sinnesslöa barn (1943)
Sinnesslövårdens utveckling i Sverige efter 1916 (1948)

Källor

Noter

^ [a b c d e] D Alfred Petrén, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 7165, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e f g h i j] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 86, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfcEw, läst: 6 januari 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Sveriges riksdag 1924 : porträttalbum, 1925, s. 51, läs online läs online, läst: 17 mars 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ Daniel Alfred Petrén i Alfred Levertin, Svenskt porträttgalleri (1911), volym XIII. Läkarekåren
^ Larsmo, Ola (2022). Lektion 11 - en bok om rasbiologi. Kauntiz-Olsson. sid. 25. Libris l1x2z1hqjfxrbnp3. ISBN 978-91-89603-22-6
^ Färm, Kerstin (1999). Socialt problem eller som andra i gemenskap med andra. Föreställningar om människor med utvecklingsstörning.. Linköpings Universitet. Libris 7624376. ISBN 9172195541
^ Palmstierna, Erik (1951). Ett brytningsskede: minnen och dagboksanteckningar. Stockholm: Tiden. Libris 32523
^ Riksdagsdokument DH2C7 / / - Motion 1920:7 Första kammaren , 13 januari 1920 - Av herr Petrén, Alfred, m. fl., angående skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om upprättandet av ett svenskt rasbiologiskt institut. Den rasbiologiska forskningen, som arbetar för ett högt och ädelt mål: skydd mot släktets degeneration och främjande av goda rasegenskaper,växer sig för varje dag allt starkare.
^ Riksdagsdokument DL2C16 / / - Motion 1924:16 Första kammaren , 14 januari 1924. - Av herr Petrén, Alfred, m. fl., rörande ökning i anslaget till rasbiologiska institutet
^ Gierow, Krister (1940). ”Daniel Alfred Petrén”. Skåningar i Stockholm: med en inledning: Skåningar i Stockholm i gången tid. sid. 404. OCLC 465014849. https://runeberg.org/skistock/0404.html. Läst 1 juni 2022
^ ”Alfred Daniel Petrén”. Gravar.se. https://gravar.se/forsamling/brunnby-forsamling/brunnby-kyrkogard/1-8/alfred-daniel-petren-ae01f. Läst 8 februari 2024.