Akolutvigningen var den högsta av de så kallade lägre vigningarna. Till uppgifterna hörde bland annat att tända altarljusen, att förbereda vin och vatten till mässan och att bära ljus i processioner.[1]
I stift med romersk rit avskaffades akolutvigningen 1972. Uppdraget sköts istället av ministranter, som inte är vigda till tjänsten.[2]