PROFILPELAJAR.COM

	Agano-klass
	Agano-klass
Allmänt
Typ	Lätt kryssare
Operatörer	Kejserliga japanska flottan
Före	Sendai-klass
Efter	Ōyodo-klass
Planerade	4
Färdigställda	4
Förlorade	3
Tekniska data
Deplacement	6 652-7 590 ton
Längd	174 meter
Bredd	15,2 meter
Djupgående	5,6 meter
Framdrift
Kraftkälla	6 x Kampon-vattenrörspannor
Huvudmaskin	4 x växlade Gihon-ångturbiner
Maskinstyrka	100 000 shp (75 000 kW)
Propellrar	4
Prestanda
Maxfart	35 knop (65 km/h)
Räckvidd	8 000 nautiska mil (15 000 km) vid 18 knop
Lastförmåga
Besättning	730
Beväpning
Huvudartilleri	3 x dubbelmonterade 15,2 cm Typ 41 allmålskanoner
Sekundärartilleri	2 x dubbelmonterade 7,6 cm Typ 98 allmålskanoner
Luftvärnsartilleri	2 x trippelmonterade 25 mm luftvärnskanoner; 2 x dubbelmonterade 13,2 mm kulsprutor
Torpeder	2 x fyrdubbelt monterade 61 cm Typ 93 (Long Lance) torpedtuber
Ubåtsjaktvapen	16 x Typ 95 eller Typ 2 sjunkbomber
Minor	3 x Typ 88 sjöminor
Flygplan	1 x katapult; 2 x sjöflygplan

Agano-klassen (阿賀野型軽巡洋艦, Agano-gata keijun'yōkan) var en klass av lätta kryssare som tjänstgjorde i den kejserliga japanska flottan.^[2] Alla var uppkallade efter japanska floder. Fartygen i Agano-klassen var större än tidigare japanska lätta kryssare och var snabba, men hade ett svagt skydd och lätt bestyckning för sin storlek (dock med en kraftfull offensiv torpedbestyckning som kunde avfyra upp till åtta typ 93 "Long Lance" torpeder i en salva). De deltog i många strider under andra världskriget.

Bakgrund

Den kejserliga japanska flottan hade strax efter första världskriget utvecklat en standardiserad design för lätta kryssare som flaggskepp för jagar- och ubåtsskvadroner, baserad på ett deplacement på 5 500 ton. På 1930-talet var dessa fartyg dock föråldrade, eftersom samtida jagare var snabbare, hade kraftigare beväpning och större uthållighet. Så snart restriktionerna i Londonavtalet hade tagits bort utarbetade marinens generalstab en plan inom ramen för den 4:e flottans tilläggsbudget för att bygga 13 nya 6 000-tons kryssare mellan 1939 och 1945 för att ersätta kryssarna av Tenryū-, Kuma- och Nagara-klass. Dessa fartyg var tänkta att bli flaggskepp för sex jagarskvadroner och sju ubåtskvadroner. Den nya designen färdigställdes i oktober 1937, men byggandet försenades på grund av överbelastning av de japanska varven.^[3] Byggkostnaderna uppgick till 16,4 miljoner yen per fartyg.

Design och beskrivning

Designen av Agano-klassen baserades på teknik som utvecklats för den lätta kryssaren Yūbari. Till skillnad från de flesta japanska konstruktioner var Agano-klassen inte överviktig, vilket gjorde att fartygen uppvisade god stabilitet och sjövärdighet.^[3] De hade en total längd på 174,1 meter, en bredd på 15,2 meter och ett djupgående på 5,63 meter. Deras deplacement var 6 652 ton vid standardlast och 8 534 ton vid fullast.^[4] Fartygen hade en besättning på 51 officerare och 649 sjömän och när fartyget tjänstgjorde som flaggskepp behövdes ytterligare 6 officerare och 20 sjömän.^[5]

Agano-klassen hade fyra växlade ångturbiner som var och en drev en propelleraxel med hjälp av ånga från sex Kampon Ro Gō-vattenrörspannor. Turbinerna var konstruerade för att producera totalt 100 000 hästkrafter (75 000 kW) och ge fartygen en hastighet på 35 knop (65 km/h). Fartygen hade tillräckligt med bränsleolja för att ha en räckvidd på 6 300 nautiska mil (11 700 km) vid en hastighet av 18 knop (33 km/h).^[6]

Bestyckning och skydd

Agano-klassens huvudbestyckning bestod av tre dubbelmonterade 15 cm-allmålskanoner, två framför överbyggnaden och en i aktern. Den sekundära beväpningen bestod av två dubbelmonterade 7,6 cm-luftvärnskanoner mittskepps.^[3] Det lätta luftvärnet omfattade ett par trippelfästen för typ 96 25 mm-luftvärnskanoner och två tvillingfästen för typ 93 13,2 mm kulsprutor. Fartygen hade också två fyrdubbelt monterade torpedtuber för 61 cm typ 93 (Long Lance) torpeder på mittlinjen och hade ett omladdningssystem med åtta torpeder. Fartygen i Agano-klassen var också utrustade med ett par Aichi E13A-flygplan och en katapult.^[7] De två första fartygen i klassen (Agano och Noshiro) hade en större katapult på 26 meter, medan de senare Yahagi och Sakawa hade en kortare katapult på 19 meter.^[3] För att upptäcka ubåtar var Agano-kryssarna utrustade med en typ 93 modell 2 hydrofon och en typ 93 modell 3 sonar.^[8]

Det var ursprungligen tänkt att de skulle utrustas med nio 15,5 cm-kanoner i tre trippelkanontorn som användes i deras efterföljare, tre torpedtuber och inga 7,6 cm-kanoner, men trippeltornen var för stora för fartygen. Därför ändrades huvudbatteriet till fyra dubbla 15,2 cm-kanontorn. Sedan beslutades det att förstärka torpedbestyckningen, så kanontorn nummer tre togs bort, och den vikt som sparades användes för att montera fyrdubbla torpedtuber, 7,6 cm-kanoner och extra lätta luftvärnskanoner.

Framdrivningsmaskineriet skyddades av ett 60 millimeter tjockt pansarbälte vid vattenlinjen och tvärgående skott uppdelade med 20 millimeter tjocka väggar framför och bakom maskineriet och ett mellandäck av samma tjocklek. Pansarplåtarna på kanontornen hade en tjocklek på 19 millimeter.^[9]

Alla fartyg i klassen uppdaterades med ytterligare luftvärnskanoner och radarsystem vid olika tidpunkter under deras livstid.

Skepp i klassen


Namn	Varv	Kölsträckt	Sjösatt	Levererad	Öde
Agano	Sasebo Naval Arsenal	18 juni 1940	22 oktober 1941	31 oktober 1942	Torpederad den 16 februari 1944 som en del av Operation Hailstone
Noshiro	Yokosuka Naval Arsenal	4 september 1941	19 juli 1942	30 juni 1943	Sänkt i ett flyganfall den 26 oktober 1944 efter slaget vid Samar
Yahagi	Sasebo Naval Arsenal	11 november 1941	25 oktober 1942	29 december 1943	Sänkt i ett flyganfall den 7 april 1945
Sakawa	Sasebo Naval Arsenal	21 november 1942	9 april 1944	30 november 1944	Sänkt som ett målfartyg den 2 juli 1946

Referenser

Noter

^ * Nishida, Nishida (2002). ”Agano-class light cruisers”. Imperial Japanese Navy. http://homepage2.nifty.com/nishidah/e/stc0336.htm.
^ Jentsura, Hansgeorg (1976). Warships of the Imperial Japanese Navy, 1869-1945. Naval Institute Press. ISBN 0-87021-893-X
^ [a b c d] Stille, Imperial Japanese Navy Light Cruisers 1941-45, sida 34-39;
^ Whitley, p. 186
^ Lacroix & Wells, p. 591
^ Jentschura, Jung & Mickel, p. 111
^ Lacroix & Wells, pp. 571–72, 579–580
^ Lacroix & Wells, pp. 579–581
^ Lacroix & Wells, pp. 563–564

Källförteckning

Dull, Paul S. (1978). A Battle History of the Imperial Japanese Navy, 1941-1945. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-097-1. https://archive.org/details/battlehistoryofi0000dull
Jentschura, Hansgeorg (1977). Warships of the Imperial Japanese Navy, 1869–1945. Annapolis, Maryland: United States Naval Institute. ISBN 0-87021-893-X
Lacroix, Eric. Japanese Cruisers of the Pacific War. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-311-3
Roscoe, Theodore (1949). United States Submarine Operations in World War II. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-731-3
Stille, Mark (2012). Imperial Japanese Navy Light Cruisers 1941-45. Osprey. ISBN 978-1-84908-562-5
Whitley, M.J. (1995). Cruisers of World War Two: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-55750-141-6