Afrikansk paradismonark

Afrikansk paradismonark
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMonarker
Monarchidae
SläkteParadismonarker
Terpsiphone
ArtAfrikansk paradismonark
T. viridis
Vetenskapligt namn
§ Terpsiphone viridis
Auktor(Müller, 1776)
Synonymer
Afrikansk paradisflugsnappare
Notera de långa stjärtfjädrarna
Notera de långa stjärtfjädrarna
Terpsiphone viridis

Afrikansk paradismonark[2] (Terpsiphone viridis) är en fågel i familjen monarker inom ordningen tättingar, huvudsakligen förekommande i Afrika söder om Sahara men även på södra Arabiska halvön.[3]

Kännetecken

Utseende

Afrikansk paradismonark är en medelstor (17 cm) tätting där hanen har en mycket lång stjärt, lika lång som kroppslängden. Huvud, hals och undersida är svarta medan stjärten är kastanjebrun, likaså vingarna med ett vitt vingband. I vissa områden varierar hanens dräkt avsevärt, där det kastanjebruna ersätts av vitt eller där stjärten istället är svart. Honan är brunare under och saknar både den långa stjärten och det vita vingbandet.[4]

Arten hybridiserar med både gabonparadismonark [5] och rostbukig paradismonark vilket skapar mellanformer där undersidan är en blandning av svart och rött.

Läten

Afrikanska paradismonarkens läte beskrivs i engelsk litteratur som ett hårt "zweet-zweet-zwayt", medan sången är ett höjgljutt, visslande "twee-tiddly-te-te".[6]

Utbredning och systematik

Afrikansk paradismonark delas in i tio underarter med följande utbredning:[3]

Genetiska studier tyder på dels att afrikansk paradismonark består av två arter samt att gabonparadismonarken (Terpsiphone rufocinerea) är en del av detta komplex.[8]

Levnadssätt

Afrikansk paradismonark påträffas typiskt i savannskogslandskap, öppna gräsmarker med spridda träd, plantage, öppna skogar samt buskmarker. Med sina korta ben ses den sitta mycket upprätt, som en törnskata. Fågeln lever av insekter som den fångar i flykten, men även spindlar och ibland bär. I det skålformade boet som placeras i ett träd lägger den två till tre ägg.[9]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som alltifrån ovanlig till mycket vanlig.[10]

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Terpsiphone viridis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Barlow, Clive (1997): A field guide to birds of the Gambia and Senegal. Pica Press, Nr. Robertsbridge (East Sussex). ISBN 1-873403-32-1
  5. ^ McCarthy, Eugene M. (2006). Handbook of Avian Hybrids of the World. Oxford University Press. sid. 243. ISBN 0198040415 
  6. ^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ Fabre, P.-H., M. Irestedt, J. Fjeldså, R. Bristol, J.J. Groombridge, M. Irham, and K.A. Jønsson (2012), Dynamic colonization exchanges between continents and islands drive diversification in paradise-flycatchers (Terpsiphone, Monarchidae), J. Biogeogr. 39, 1900-1918.
  9. ^ Moeliker, K. (2016). ”African Paradise-flycatcher (Terpsiphone viridis)”. Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. http://www.hbw.com/node/59194. Läst 7 januari 2016. 
  10. ^ Urban, E. K.; Fry, C. H.; Keith, S. 1997. The birds of Africa vol. V. Academic Press, London.

Externa länkar