Leonhardt blev 1865 hannoverskjustitieminister, kallades 1867 till förste president i den i Berlin för de nya provinserna upprättade högsta domstolen (Oberappellationsgericht) samt blev samma år "kronsyndikus", ledamot av herrehuset och i december preussisk justitieminister.
Såsom ordförande i förbundsrådets lagutskott tog Leonhardt verksamt del i införandet av den nya strafflagen för Tyska riket. Under hans ledning utarbetades även förslag till ny rättsförfattning, straff- och civilprocess, vilkas genomförande blev ett viktigt steg till kejsardömets verkliga enhet. Han fick av hälsoskäl avsked 1879.
Bibliografi (i urval)
Die Justizgesetzgebung des Königreichs Hannover (tre band, 1851; tredje upplagan 1859–60, band 2 i fjärde upplagan 1867)
Zur Reform des Civilprocesses in Deutschland (1865)
