Österrikes försvarsmakt
Bundesheers symbol
Information
Nation	Österrike
Grundad	1955
Organisationer	Landstreitkräfte Luftstreitkräfte
Högkvarter	Wien, Österrike
Stående styrkor	55 000
Reservstyrkor	24 000
Aktiva styrkor	31 000
Ekonomi
Övrigt

Österreichs Bundesheer är Österrikes försvarsmakt.

Bundesheer återskapades i samband med Österrikes självständighet 1955. Bundesheer är uppdelat i mark- och luftstridskrafter. Det österrikiska flygvapnet flög under lång tid svenska stridsplan, bland annat Saab 35 Draken. År 2005 flögs de sista Draken-planen som var i tjänst innan de pensionerades.

• Ansvar för det militära försvaret av Österrike.
• Skydd av statens konstitutionella institutioner och invånarnas demokratiska friheter.
• Medverkan vid upprätthållande av inre ordning och säkerhet.
• Bistånd vid större naturkatastrofer och olyckor.
• Deltagande i internationella fredsbevarande och humanitära operationer.

Högste befälhavare för Bundesheer är formellt förbundspresidenten. Det direkta chefskapet över Bundesheer utövas av försvarsministern, som ingår i förbundsregeringen, genom order och anvisningar till de militära cheferna och till de myndighetschefer som är underställda försvarsministeriet. Generalstaben ingår som en avdelning i försvarsministeriet och generalstabschefen är som fyrstjärnig general den militäre chef som har högst rang.

Under försvarsministeriet utövas den direkta ledningen över Bundesheer av stridskrafternas ledningskommando (Streitkräfteführungskommando), vars chef är en generallöjtnant, och stridskrafternas understödskommando (Kommando Einsatzunterstützung), vars chef är en generalmajor.

Under stridskrafternas ledningskommando i Graz lyder följande förband:

• 3. pansargrenadjärbrigaden i Mautern (mekaniserad brigad).
• 4. pansargrenadjärbrigaden i Linz (mekaniserad brigad).
• 6. jägarbridgaden i Absam (infanteribrigad).
• 7. jägarbrigaden i Klagenfurt (infanteribrigad).
• 1. signalbataljonen i Villach (sambandsbataljon)
• 2. signalbataljonen i Sankt Johann im Pongau (sambandsbataljon).
• Jaktkommando (jägarcentrum) i Wiener Neustadt.
• Militärpoliskommando (militärpoliscentrum) i Wien och Graz.
• Utlandsinsatscentrum i Götzendorf.

• Nio militärkommandon (ett för varje förbundsland).
  • Gardesbataljonen är underställd Wiens militärkommando.
  • Tio jägarbataljoner (infanteribataljoner, mobiliseringsförband).
  • Nio pionjärkompanier (ingenjörsförband, mobiliseringsförband).

• Luftrumsövervakningskommandot i Salzburg(Kommando Luftraumüberwachung)
  • Radarbataljonen i Salzburg.
  • Flygflottiljen för luftrumsövervakning i Zeltweg (jaktflottilj).
  • 2. luftvärnsbataljonen i Zeltweg.
  • 3. luftvärnsbataljonen i Salzburg.
  • Radar- och flygteknisk basorganisation.

• Flygunderstödskommandot (Kommando Luftunterstützung)
  • En flygflottilj för flygunderstöd i Langenlebarn (taktisk flottilj för armésamverkan).
  • Flygteknisk basorganisation.

• 2 patrullbåtar

Under stridskrafternas understödskommando i Wien lyder följande förband och myndigheter:

• Militärmedicinskt centrum i Wien.
• Sjukvårdsgrupper i Graz och Innsbruck.
• Underhållsgrupper i Wien, Wels, Graz, Gratkorn, Klagenfurt, Salzburg och Sankt Johann im Pongau.
• Ammunitionsinrättningar i Grossmittel, Stadl-Paura, Hieflau och Buchberg.
• Uniformsinrättningen i Brunn.
• Armésportcentrum i Wien.
• Underhållsregementet i Gratkorn.
• Underhållsbataljoner (mobiliseringsförband).

Direkt under försvarsministeriet lyder följande myndigheter (samtliga i Wien):

• Arméns personalförvaltning
• Den militära säkerhetstjänsten
• Den militära underrättelsetjänsten
• Materielförvaltningen (Feldzeuganstalt)
• IT-förvaltningen (ITK-Amt)

Direkt under försvarsministeriet lyder följande skolor:

• Landesverteidigungsakademie (försvarshögskolan i Wien).
• Theresianischen Militärakademie (militärhögskolan i Wiener Neustadt.
• Arméns underofficersskola i Enns.
• Understödsskolan i Wien.
• Arméns underhållsskola i Wien.
• Flyg- och luftvärnsskolan i Langenlebarn.
• Arméns stridsskola i Eisenstadt, Bruck an der Leitha och Zwölfaxing.
• Fjällstridscentrum i Saalfelden.
• Skyddsskolan i Korneuburg.

Bundesheers militära personal är antingen soldater, värnpliktiga i milisen eller värnpliktiga i reserven.

Österrike har allmän värnplikt för män. I praktiken inkallas ungefär 75 % av de värnpliktiga till grundutbildning. Grundutbildningens längd är 6 månader. Repetitionsutbildningens längd är 2 månader. Bundesheer har i fredstid en personalstyrka om ca 40 000 personer, varav 17 000 värnpliktiga (år 2005).

Militär personal i aktiv tjänst (Präsenzdienst) är soldater, dit hör:

• Berufsmilitärpersonen, det vill säga tillsvidareanställda yrkesofficerare och yrkesunderofficerare.
• Militärpersonen auf Zeit, det vill säga kontraktsanställda yrkesofficerare, yrkesunderofficerare och yrkessoldater.
• Värnpliktiga officerare, underofficerare och soldater inkallade till grundutbildning, repetitionsutbildning eller för tjänstgöring i mobiliseringsorganisationen.

Krigsplacerade värnpliktiga (Milizstand) är värnpliktiga i milisen, dit hör:

• Värnpliktiga officerare, underofficerare och manskap, som är krigsplacerade i mobiliseringsorganisationen men inte är i aktiv tjänst.

Värnpliktiga i personalreserven (Reservestand) är värnpliktiga i reserven, dit hör de värnpliktiga officerare, underofficerare och manskap, som inte är krigsplacerade i mobiliseringsorganisationen och inte är i aktiv tjänst.

• Se: Militära grader i Österrike

• Österrike-Ungerns krigsmakt

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Bundesheer, 21 november 2010.

• Bundesheers webbplats
• BMLV – Bundesministerium für Landesverteidigung
• BHI.AT – Bundesheer-Magazin
• Doppeladler.com – Forum för österrikisk militärhistoria

v • r Europas militär Suveräna stater Andorra · Albanien · Armenien · Azerbajdzjan · Belgien · Bosnien och Hercegovina · Bulgarien · Cypern · Danmark · Estland · Finland · Frankrike · Georgien · Grekland · Irland · Island · Italien · Kroatien · Lettland · Liechtenstein · Litauen · Luxemburg · Malta · Moldavien · Montenegro · Nederländerna · Nordmakedonien · Norge · Polen · Portugal · Rumänien · Ryssland · Schweiz · Serbien · Slovakien · Slovenien · Spanien · Storbritannien · Sverige · Tjeckien · Turkiet · Tyskland · Ukraina · Ungern · Vatikanstaten · Vitryssland · Österrike Stater som saknar fullt internationellt erkännande Abchazien · Kosovo · Nagorno-Karabach · Norra Cypern · Sydossetien · Transnistrien Utomeuropeiska stater med truppnärvaro i Europa Förenta staterna Internationella organisationer Europeiska unionen