PROFILPELAJAR.COM

	Ängsviol
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Malpigiaordningen; Malpighiales
Familj	Violväxter; Violaceae
Släkte	Violsläktet; Viola
Art	Ängsviol; V. canina
Vetenskapligt namn
	§ Viola canina
Auktor	L., 1753–05–01
Synonymer
	Viola canina var. acuminata (Ledeb.) Regel, 1861; Viola canina var. adunca (Sm.) A.Gray, 1886; Viola canina var. longipes (Nutt.) S.Watson, 1876; Viola canina var. montana (L.) Fr., 1828; Viola canina subsp. montana (L.) Hartm.; Viola canina var. muhlenbergii (Torr.) A.Gray, 1886; Viola canina var. multicaulis (Torr. & A.Gray) A.Gray, 1886; Viola canina var. oxyceras S.Watson, 1876; Viola canina var. rupestris (F.W.Schmidt) Regel, 1861; Viola canina var. rupestris Regel & Herd., 1866; Viola canina subsp. schultzii (Billot) Kirschl., 1850; Viola montana L. subsp. montana;
	Tavla 223 i Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora A Skogsviol, Viola riviniana Rchb.. Alla delbilder avser skogsviol, även kallad lundviol.; B Ängsviol, Viola canina L., inga delbilder;

Ängsviol, Viola canina L., även kallad hundviol och norrlandsviol, är en ört i familjen violväxter.

Beskrivning

Ängsviol är flerårig.

Blommar maj — juni. Ibland kan en andra blomning komma på hösten.

Blomman har 5 ståndare med ytterst korta strängar, vilket gör att knapparna blir hopklistrade. 1 pistill.

De övre kronbladen är varandra delvis överlappande. Det understa har ett antal svarta ränder.

Blommorna sitter på skaft, som är böjda i vinkel, så att blomman vänds nedåt. Strax under krökningen sitter 2 små smala, spetsiga förblad.

Den vitgula sporren är 4 — 6 mm lång. Den har en grund fåra i spetsen.

Ståndarna har ett 2 — 4 mm långt, spetsigt bihang med körtlar, som avsöndrar nektar. Bihangen är instuckna i sporren, dit nektarn samlas.

Frukten är en trekantig kapsel. På rummets insida sitter fröna fästade i två rader. När kapseln är mogen har den blivit mycket hård, och spricker explosivt i tre rännformade flikar. Flikarna böjer sig utåt, och de inneliggande fröna lossnar och kastas iväg 1 à 2 m., det ena efter det andra.

Fröna har en elaiosom, vilket lockar myror att bära fröet till myrstacken.

Tyngden hos ett torkat frö (torrmassan) är 900 μg.

Kromosomtal 2n = 40 och 2n = 80.

Förväxlingsarter

Ängsviol kan särskiljas från den snarlika skogsviolen genom att kronbladen vanligen är något mörkare blå, samt att sporren är vitgul och grunt kluven.

Hos skogsviol är kronbladen vanligen mer blekt lila, och även sporren har denna färg och är dessutom inte kluven.

Blomkronan hos skogsviol är dessutom något större än hos ängsviol. De två arterna skiljer sig dessutom genom att ängsviol har fastare, mörkare blågröna och något mindre blad. Ängsviolen övervintrar genom stjälkarnas baser och de knoppar, som sitter på dessa. Skogsviol övervintrar med en helt underjordisk, lodrät pålrot, som kröns av en bladrosett, under vilken den följande vårens stjälkar växer fram.

Violrot kommer från irisar och har inget annat samband med släktet viola än att lukten påminner om violers doft.

Underarter

Ängsviol är en mångformig art, och flera underarter kan urskiljas.

Viola canina var. alba Ging. Vita blommor, upptäckt några mil norr om Svarta havet
Viola canina subsp. canina L., som har stipler som är knappt hälften så långa som bladskaften, samt har mörkare, rent blå blommor.
Viola canina var. canina L., 1753
Viola canina L. subsp. canina var. dunensis
Viola canina var. chandleri Jeps. & Tracy
Viola canina subsp. contracta (Vl.V.Nikitin) Vl.V.Nikitin, 2001
Viola canina var. dunensis W.Becker
Viola canina nothosubsp. einseleana (F.W.Schultz ex Nyman) Erben, 2002
Viola canina subsp. lactea Corb., 1894
Viola canina subsp. montana (L.) Hartm., norrlandsviol är mer upprättväxande och har ofta vissnade fjolårsstjälkar kvar i tuvorna. Bladen är smalare, stiplerna är knappt hälften så långa som bladskaften, samt vanligen ljusare blå blommor.
Viola canina var. muhlenbergii (Torr.) A.Gray, 1886
Viola canina var. multicaulis (Torr. & A.Gray) A.Gray, 1886
Viola canina L. subsp. ruppii (All.) Schübler & G.Martens Allmänt förekommande i hela Finland
Viola canina subsp. schultzii (Billot) Kirschl., 1850
Viola canina L. subsp. schultzii (Billot) Döll
Viola canina subsp. silvensis (Pius Font Quer) O.Bolòs & Vigo, 1974
Viola canina var. stricta Hartm., 1841
Viola canina var. sylvestris (Lam.) Regel, 1883 Upptäckt i nordöstra USA (40,3N 76,3W)

Hybrider

Det förekommer ett flertal hybrider med andra arter inom violsläktet.

Viola × baltica
Viola × borrusica
Viola canina × Viola riviniana, skogsviol.
Denna hybrid har en bladrosett liksom skogsviol, men saknar dess grova, ärriga jordstam. Istället har den, liksom ängsviol, en tunn, slät och grenig jordstam. Blommorna kan i form och färg vara lika endera föräldraarten.
Viola canina × Viola persicifolia, strandviol V. Røren & O. Stabbetorp & L. Borgen. 1994. Kromosomtal 2n = 60.
Viola canina nothosubsp. einseleana (F.W.Schultz ex Nyman) Erben, 2002

Habitat

Europa, Grönland, Kaukasus, Marocko, Sibirien och Turkiet

I Sverige är ängsviol vanlig i hela landet utom i Norrlands fjälltrakter.

I Norge når ängsviol ända till längst i norr utefter kusten.

Rödlistad i Nederländerna p g a påtagligt minskande förekomst.

Utbredningskartor

Norden [1]
- Fridlyst på Vinga.
Norra halvklotet:
- Viola canina subs. canina [2]
- Viola canina subs. montana [3]

Biotop

Öppna torra, näringsfattiga ängar, backar, hedar, sanddyner och utkanter av skogområden.

Gynnsammaste jordmån har pH 6,0 — 4,6, alltså något sur reaktion.

Fiender

Ängsviol kan drabbas av svampangrepp:

Cercospora beticola

Etymologi

Viola kan tänkas härlett från grekiska vion. Namnet lär syfta på den grekiska mytologin, där gudarnas konung Zeus skapade violen för att mata sin älskade Io som han förvandlat till en ko.
Artepitetet canina härleds från latin canis = hund. Göran Wahlenberg föreslog att det syftar på växtens mångformighet, liksom att hundar finns i många raser. Sir James Edward Smith menade att hund enligt gammal sedvänja skulle tolkas pejorativt, när ängsviol jämfördes med Viola odorata L., luktviol.

Bilder

Skott
Bladen kommer i motstående par, växelvis förskjutna 90° längs stjälken.
Blad
Det bruna nedtill är en mogen frukt.
Omogen frukt
Under frukten sporren?
1 Lägg märke till stjälkens krökning bakom frukten
2 Hålen i bladen torde bero på att någon av ängsviolens fiender tagit sig en smakbit
Lägg märke till den vitgula sporren
Viola canina subsp. montana
Växer i sand
Lång pålrot med utlöpare.
Till vänster ett frö.
Lägg märke till det lilla förbladet strax under blomskaftets krökning.
Luktviolfrö med elaiosom

Externa länkar

Den virtuella floran - Ängsviol
Ängsviol Vilda blommor i Sverige
Hundviol i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Ängsviol.
Bilder & media