Under krigen hadde den russiske herskeren Peter den store okkupert alle de svenske områdene på østsiden av Østersjøen. I de ny-okkuperte områdene lå blant annet den nye hovedstaden St. Petersburg (grunnlagt 1703). Fredsavtalen innebar at Sverige måtte avstå deler av de finske leneneViborg og Kexholm og hele Ingermanland (landskapet innerst i Finskebukta), Estland med øyene Saaremaa (svensk Ösel) og Hiiumaa (svensk Dagö) og Livland til Russland.[1] Grensen mellom Sverige og Russland kom til å bli trukket omtrent der grensen mellom Finland og Russland går i dag.[2]
I freden måtte Sverige (representert ved Fredrik I av Sverige) avstå til Russland deler av Viborgs og Kexholms län og hele Ingermanland, Estland (med øyene Ösel og Dagö) samt Livland. Resten av Finland fikk Sverige, samt to millioner sølv-dalar. Freden i Nystad markerte et avgjørende skifte i maktbalansen i Europa. Det svenske imperiet var over, mens Russland oppsto som et nytt imperium.
Sundberg, Ulf (2002): Svenska freder och stillestånd 1249-1814 (2. uppl.). Stockholm: Hjalmarson & Högberg. Libris 8694002. ISBN 91-89080-98-X, s. 316–318, 320–321
Villstrand, Nils Erik (2011): Sveriges historia. 1600-1721 : [stormaktskrigen, Östersjöväldets uppgång och fall, militärstaten, envåldshärskarna, kung och folk, läskunnighet, kyrkotukt, kvinna och man, nya svenskar, järn, koppar och tjära, svenska kolonier]. Stockholm: Norstedt. Libris 11657785. ISBN 978-91-1-302440-0, s. 228